achluofobi

Men självklart, trots att jag tänt ljus och startat mysig julmusik så vem kom och hälsade på om inte "Ångest"?
Men vad hade jag väntat mig efter att ha ätit? Pallar inte och fattar det inte. Jag har klarat att äta ute bland människor en gång för ett par veckor sedan utan att se mig runt 5 gånger innan jag tar en tugga av maten.

Nu trodde jag verkligen att det var på bättringsvägen men jo, eller hur att det var.

Jag är inte smal och har aldrig någonsin sagt att jag är det heller, just därför känns det så dumt att jag sitter och skriver ut det på min blogg men, det är min blogg så det är väll mitt liv det ska handla om.

Jag har storlek S & 34-36 men vad har det för betydelse vilken storlek det är i istorlek 38. Vid sällsynta fall har jag gjort det men det är också de plaggen som jag inte använder mer än en gång pga. ångest.

Kämpat för att dölja att jag har en form av ätstörning och nu vet mina föräldrar om det och anser att det inte är så illa som lärare, rektor, ätstörningsklinik och kurator tycker så till ätstörningskliniken ska jag tydligen inte [: ? kanske lika bra det.

Det enda jag tänker på är att gå ut och gå i flera timmar för att bli av med den äckliga maten. Och det kommer nog vara det jag kommer ligga och tänka på inatt också då jag inte kommer kunna sova för ångesten finns där.