achluofobi

Känner mig hemsk. Känns som jag tynger ner henne med mina fruktansvärt löjliga problem när hon har egna. Och det är inte meningen. Vet bara inte vad jag ska ta mig till och hon är den enda jag kan och vill vända mig till och den enda som det känns kan hjälpa mig. Hon får mig på bra humör då det egentligen inte borde gå.

Vill inte. Orkar inte. Bara tanken på det där jävla mötet imorgon gör mig nervös och äcklad. Helvetes jävla fitt rektor, lägga sig i något han inte har med att göra och framför allt försöka få det till något det inte är. Väntar på blev från den där Anorexi-Bulimi kliniken jag tydligen måste gå till. Onödigt. Fruktansvärt onödigt. Det är inte allvarligt och kommer inte att bli det heller. Vill ha min tvillingsjäl här, det skriker i hjärtat efter henne.  Funderar på om jag verkligen ska åka upp till Halmstad på fredag. Om jag gör det är enda anledningen för att få träffa Bemo men hon ska iväg på lördag så vet inte om det är så lönt.